Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prästfrun hade sannerligen tyckt, att det var synd om
henne. För tänk, så lång dagen skulle bli, när man var
tvungen att sitta stilla och inte kunde bruka sina händer till
Guds skapande grand!
Men denna gången satt fru Beata och sydde hålsöm på ett
lakan, då prästfrun kom in, och armen gick så fort upp och
ner som vingen på en lärka.
När fru Beata fick se prästfrun, gjorde hon en rörelse,
som om hon hade velat sticka undan sömmen. Men när hon
märkte, att den andra redan hade upptäckt den, fortsatte
hon med arbetet.
Prästfrun kom fram till henne och var så fasligt nöjd med
att finna henne vid sybordet. Det var bra väl, att gikten
hade gett med sig, så att hon kunde arbeta. Och hon fick
lov att visa vad hon höll på med, för prästfrun hade hört,
att fru Beata Spaak kunde sy så väl, att styngena blev
liggande jämna som pärlor.
— Men det var besynnerligt! sa prästfrun och lutade sig
alltmer ner över fru Beatas sömnad. Det här lakanet tycker
jag att jag känner igen. Det hör ju till det paret, som jag
satte Maja Lisa att sy i dag på morron. Kanske att
mormor är så snäll och hjälper henne med det ena lakanet?
Ja, jag säger ingenting om det, nej, inte det minsta, men
jag tycker, att ni borde tala om det för mig, så att jag får
ge Maja Lisa tillräckligt med arbete. För om hon bara
behöver sy ett lakan på paret, så har hon ju riktiga
latmansdagar.
Fru Beata satt kvar med sömmen i sin hand. Hon
förmådde ingenting svara, för underkäken och hela huvudet
skakade, som om någon hade stått bakom henne och ruskat.
Prästfrun vände sig mot dörrn för att gå. Hon kunde se,
att mormor hade brått, och därför ville hon inte längre
störa. Fru Beata behövde säkert inte så mycke sällskap nu,
då hon var så duktig att arbeta.
Fru Beata hackade fram något om övermänskligt arbete
för en ungdom, och att det kunde gälla liv och hälsa.
— Ni vet nog själv, att Maja Lisa inte har det värre, än
att hon orkar sitta oppe och läsa halva natten. Jag tror inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
