- Project Runeberg -  Liljecronas hem /
154

(1911) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårkväll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Om söta far flyttar till Sjöskoga, kan söta far ju inte
behålla Lövdala.

Söta mor hade då vänt sig mot henne, och söta mors
fingrar hade i detsamma böjt sig, så att de hade sett ut
som klor. Allt hat och all avsky, som söta mor kände för
henne, hade grumlat rösten, så att den nästan hade blivit
otydlig, då hon hade svarat.

— Inte är söta far tvungen att sitta här och vakta
Lövdala åt dig! Det må han väl kunna göra sig av med, så att
han blir en fri man och kan komma i den ställning, som
passar honom.

Söta far hade nu slutat sin middag och fick brått att resa
sig från bordet. Han hade varit glad att kunna göra slut på
samtalet.

Men nu visste Maja Lisa vad söta mor hade menat, då
hon hade sagt, att hon en gång skulle lära henne att gråta.
Söta far måste ut och söka Sjöskoga, bara därför att söta
mor visste, att Maja Lisa älskade Lövdala högre än allt
annat och att ingenting kunde slå henne med sådan sorg
som att mista barndomshemmet.

Väl en vecka måste söta mor arbeta, innan hon fick söta
far i väg. Söta mor hade då bett och trugat varenda dag
och satt in all sin vilja på att söta far skulle åtminstone
fara till Karlstad och ta reda på hur saken stod. Men i det
längsta hade det sett ut, som om hon inte skulle lyckas.
Säkert hade hon måst avstå från försöket, om det inte hade
varit annat, som hade kommit henne till hjälp.

Söta far hade nu varit präst i Svartsjö i tjugo år, och
hela denna tiden hade han haft mycken möda och många
tunga bekymmer. Det var ju först och främst detta stora
kyrkobygget, sedan åskelden hade bränt upp den gamla
kyrkan och han hade måst sörja för att få en ny upprest.
Söta far hade inte bara måst gå till kungs för att tigga
pengar, utan hade också anlitat många förnäma herrars
hjälpsamhet och rest från socken till socken för att samla
in kollekter. När kyrkan var färdig, måste man säga, att den
förnämligast var söta fars verk, och fördenskull hade han
njutit stor heder och tacksamhet av sin församling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liljecrona/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free