Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårkväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så snart söta mor orkade, skyndade hon in i rummena.
Hon tog silverskrinet, satte sig i salssoffan och höll armarna
om det, så länge som Vetter var kvar.
Söta mor fick sitta rätt länge med skrinet i famnen, för
söta far hade alltid haft ett visst tycke för Vetter, och han
lät honom inte gå, förrän han hade fått höra alla hans
senaste bedrifter. Sedan måste ju söta far också varna och
förmana en smula, för att det inte skulle se ut, som om han
hade låtit Vetter prata bara för ro skull.
Efter detta hade söta mor i alla fall blivit lite lugnare
för det, som fanns i boningshuset. Så mycke större oro
kände hon för sina lador och uthus, och allra mest ängslig
var hon för matboden. Den hade ett så gammalt och dåligt
lås, att vem som ville kunde öppna det. Om man inte hade
nyckeln till hands, gick det mycket väl för sig att vrida upp
det med en träpinne.
Just i samma vecka, som det var så mycke tal om
Sjöskoga, lät söta mor skicka efter Olaus i Smedsby, som var
en mästersmed, och satte honom att göra ett nytt lås, som
skulle vara så väl gjort, att ingen tjuv i världen kunde få
makt med det. Och hela fyra dar stod Olaus i smedjan, men
då hade han också förfärdigat ett lås, så stort och trögt,
att söta mor själv knappast kunde vrida om nyckeln.
Då detta var insatt i boddörrn, var söta mor ganska lycklig.
Hon stängde själv på kvälln, och nyckeln tog hon med in
i sängkammarn. Hon sa, att hon den natten skulle sova
lugnare, än hon hade gjort på länge.
Nästa morgon, då söta mor vaknade, låg den stora nyckeln
orubbad under huvudgärden, men det hindrade inte, att det
hade hänt något rätt märkvärdigt i matboden under natten.
Där stod dörrn likaså fast tillåst, som den hade varit på
kvälln, men icke förty var alla flyttbara saker, som hade
funnits där inne, både köttinor och brödspett, skinkor och
korvar, mått och vikter, byttor och säckar, utburna och
ordnade på bodtrappan.
Alltihop var, som sagt, utflyttat, men ingenting var
förstört, och ingenting var borttaget, och när man såg det stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
