Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anklagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prästdottern kände, att hon började bli en smula retad,
hon med. Varför var söta far ond? Trodde han, att hon hade
sökt att locka till sig pastor Liljecrona, då de hade råkats
i Svanskog? Det hade väl ändå inte varit förbjudet att tala
vid honom! Men hon la band på sig och bad söta far tro,
att hon aldrig förr hade hört ett ord om allt det här.
Söta far fingrade otåligt på en liten hopviken biljett, som
han hade liggande framför sig på skrivbordet.
Förunderligt var det ju, erkände han, att hon hade fått
reda på det förhållande, vari pastor Liljecrona stod till sin
hushållerska, eftersom det hade hållits så hemligt, att inte
en gång hans bror hade vetat om det förrän nu efter
giftermålet. Men när hon hade kommit underfund med saken,
hur hade hon då kunnat vara så rask att döma? Hade hon
inte kunnat förstå, att den andra hade de heligaste
rättigheter? Även om hon inte hade varit en lagvigd hustru, även
om hon var av ringa stånd, borde en så lång trohet, en så
stor uppoffring ha kunnat påräkna miskund av den mest
hårdhjärtade.
Prästdottern fick än en gång be söta far ursäkta henne,
men hon visste alltjämt inte vad ont hon hade gjort.
Det märktes väl, att det retade söta far outsägligt att
nödgas ge så många förklaringar. Stora svettdroppar började
framträda på hans panna.
Om det nu var någon nyhet för henne, skulle han säga
henne, att pastor Liljecrona sedan många år tillbaka hade
lovat gifta sig med det fruntimmer, som nu var hans hustru.
Det hade varit uppgjort, att giftermålet skulle äga rum, så
snart han hade kommit i sådan ställning, att han kunde
försörja en hustru och inte mer behövde låta henne gå som
piga. Man hade inte heller känt minsta oro, att inte löftet
skulle hållas, förrän detta året strax efter jul. Pastor
Liljecrona hade då gjort en liten resa — som det hette, för att
råka sin bror. Han hade inte farit längre än till Svanskogs
gästgivargård, men efter sin återkomst hade han varit alldeles
förändrad. Han var dyster, orolig och talade inte vidare om
deras giftermål. Man tog då reda på vem han hade råkat
i Svanskog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
