Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anklagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack, Maja Lisa tänkte, att detta var en alltför hård
fordran. Och i sin ovisshet vände hon sig om och smög en
blick bort till honom, som alltjämt stod stilla under
bokhyllan. Hon tyckte, att han mötte hennes blick med ömhet
och medlidande, men det var väl ett misstag, för han måste
ju hata henne.
— Söta far! sa då Maja Lisa. Jag ber söta far förlåta,
att jag har nekat. Men söta far skrämde mig...
Då hon ville fortsätta, kom det för henne, att det, som
hon nu tog på sig, var alltför fult och förnedrande och att
det var för stor orätt mot henne själv. Hon brast i gråt och
kastade sig i armarna på mormor.
— Det är för svårt! Jag kan inte!
— Ja visst, sa mormor, det var svårt, det förstår jag. Men
nu är det sagt. Nu ska du komma ner till mig, så att du får
gråta ut.
Mormor la armen om livet på henne, och alltmedan hon
snyftade och sa, att hon inte kunde, förde mormor henne
mot dörrn.
— Du behöver ingenting mer säga, sa hon. Söta far
förstår allt. Du är ju bara barnet.
När de stod vid tröskeln, kom det äntligen liv i Liljecrona.
Han gick fram och höll upp dörrn för mormor, och när han
sedan såg, att förstudörrn stod stängd, följde han med och
öppnade den också.
Då han hade fått upp förstudörrn, märkte han, att det var
en brant trappa ner ifrån förstukvisten, som var svår för
en gammal människa att gå, och likaså, att det var en
tämligen brant utförsbacke ner till brygghuset. Han gick därför
med och stödde mormor. Sedan var det den svåra trappan
upp till mormors rum. Han kunde inte låta bli att hjälpa
henne hela vägen.
När de var inkomna på kammarn, så, utan att säga något,
tog han och slog armarna om mormor och kysste henne på
kinden. Och sedan gjorde han på samma sätt med Maja Lisa.
Han tog henne i famn och kysste henne.
Inte ett ord sa han, utan så var han borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
