Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vättarna på Lövdala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÄTTARNA PÅ LÖVDALA.
Fylax stod på förstubron och skällde och tjöt hela natten.
Lilljänta hade aldrig hört honom gå på så. Hon kunde
inte få en blund i ögona. Mamsell Maja Lisa låg visst vaken,
hon med, och hon behövde väl sova, så klen som hon var.
Lilljänta fick ändå lov att göra ett försök att tysta på hunden.
Hon kastade på sig kjortel och tröja och smög sig genom
köket ut i förstun. Innan hon äntligen hade fått upp de
många låsena och reglarna på förstudörrn, hade hunden
tystnat, men hon gick i alla fall ut på förstubron för att
locka in honom.
Det var märkvärdigt! Hon kunde inte se till honom. Hon
var säker på att han hade stått på bron hela natten, men nu,
när hon hade gjort sig besvär att gå upp, var han förstås
borta. Hon gick ända fram till trappstegena och ropade och
kallade på honom, men han syntes inte till.
Det var en vacker natt. På himlen var det fullt med små
vita moln. De hade ordnat sig i kransar och ringar, som om
de hade haft några konstiga lekar för sig, nu då ingen såg
dem. Solen hade inte hunnit än att klättra upp bakom berget,
men det var full dager i alla fall. Det var inte det minsta
kallt, utan så ljumt och milt, att hon inte frös, fastän hon
hade kommit ut med bara fötter.
De sex stora rönnarna, som stod i en rad framför lagården
och hade brett ut sig så, att lövverket stötte ihop och var
som en grön vägg, höll på att blomma. De stora, vita
blomklasarna lyste upp i det gröna. Det var likaså vackert, som
när de klara stjärnorna lyser upp den svarta vinterhimlen.
Om det nu var som en motsats till det friska gröna, som
hade kommit upp på våren, men lilljänta tyckte, att alla
husena, som stod runtom gårdsplanen, såg så gamla ut
allihop, som om de vore fallfärdiga. Hon tittade på
svalgången över stallet och på de halvrunda lagårdsfönsterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/liljecrona/0184.html
