Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vättarna på Lövdala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gräset? Varför var en inte så där lätt och lustig, varför
hade en så mycke bekymmer, som en aldrig kunde kasta
av sig?
Lilljänta hörde inifrån huset ett dovt buller som av ett
tungt fall och sprang in i förstun igen.
Hon stod och lyssnade, men ingenting mer hördes. Hon
var i alla fall säker om att bullret hade kommit från västra
kammarn, där prästen bodde.
Så fort hon kunde, skyndade hon in till prästdottern och
bad, att hon skulle stiga upp, för det stod nog inte så bra
till med prästen.
Mamsell Maja Lisa kastade i all hast på sig lite kläder,
och under tiden frågade hon ut lilljänta om vad som hade
hänt. Lilljänta talade om i all hast hur hon hade stått och
sett på de två, som dansade, då hon hade hört det tunga
fallet.
Prästdottern blev alldeles vit i ansiktet.
— De där två får man inte se, annat än när det ska bli
ny ägare på Lövdala, sa hon, men jag tror ingen förr har
sett dem dansa.
Hon hade inte hunnit att sätta på sig mer än en sko, men
hon övergav att klä sig och skyndade in i västra kammarn.
Där inne låg prästen raklång på golvet och rörde sig inte.
— Vad är det, söta far, vad är det? sa prästdottern och
böjde sig ner över honom.
Strax därpå såg hon upp till lilljänta, som hade följt med
henne.
— Söta far är död, sa hon. Vi får lov att säga tack till
honom. Han är kanske inte längre borta, än att han kan
höra oss.
Hon kysste hans hand rätt innerligt och viskade ett par
ord invid hans öra. Sedan fick också lilljänta kyssa honom
på hand. Därpå reste prästdottern sig upp och såg sig
omkring liksom för att få veta hur han hade haft det i det
sista. Han hade suttit och skrivit. Det var bläck i pennan
än. Det hade väl varit så, att han hade känt sig sjuk under
skrivningen, och då han hade stigit upp för att gå bort till
ringklockan och kalla på hjälp, hade han fallit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
