Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde inte räknas. Och hon rådde inte för det, men mitt i
hennes djupa sorg gjorde det henne en innerlig glädje, att
han hade gripit till stråken. Hon måste säga sig, att det var
hans stora kärlek till henne, som hade orsakat, att han var
i stånd att föra den.
Ack, att det kunde spelas så på fiol! Att det kunde komma
fram något så försmältande ljuvligt ur stråke och strängar!
Han spelade så sorgefullt, så sorgefullt. Stora tårar
började rinna utför hennes kinder.
Men allt som det led, blev spelet helt förändrat. Nu var
det inte längre stilla och tröstande. Inte visste hon om hon
rätt kunde tyda det, men hon tyckte, att det på en gång hade
blivit vilt och förskräckande dystert.
Hon blev mer och mer förundrad. Inte var detta sådant
spel, som passade in på söta far! Söta far hade alltid varit
lycklig och försökt att göra andra lyckliga. Söta far hade
aldrig velat veta av sorg eller ängslan. När han hade funnit,
att livet hade blivit svårt och tillkrånglat, hade han gått
bort ur det. Visst måste man längta efter söta far och troget
sakna honom. Men det var ändå något så ljust över söta far.
Nej, hon kunde inte längre tro, att han spelade för att
trösta henne. Det var för någon annan orsaks skull, som han
förde stråken. Det var någon annans nöd och förtvivlan, som
han spelade.
Nog hade de rätt, som sa, att han var en mästare. Så litet
hemma i musiken, som hon var, förstod hon honom, som
om han hade talat med henne.
Han klagade så jämmerligen. Det var någon, som var
nedsjunken i mörkaste djup, någon var i bojor slagen, någon
förbrändes i tärande eld.
Och ingen fanns det, som kunde lyfta upp honom till
ljuset, ingen kunde skänka honom friheten, ingen kunde
svalka den glöd, som pinade honom.
Det blev henne så trångt om hjärtat. Det trycktes samman
så hårt, som om det skulle smulas i bitar. Om en stor
syndare, som låge på helvetets djup, hade fått en fiol mellan
sina händer, då skulle han väl spela på det sättet för att
utmåla sina kval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
