Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men han där ute, vems olycka var det han spelade? Var
det någon annans, eller var det hans egen?
Hon väntade, att detta skulle slå om, att han skulle gå
över till något annat. Men det var fåfängt att hoppas. Intet
annat spelade han än växande ångest. Det var inte längre
vackert att höra, det var tjut och skrän.
Hon kunde inte sitta stilla och lyss. Visserligen måtte det
ha hänt honom den största olycka. Hon fick öppna fönstret
och fråga.
När han såg henne, avslutade han genast spelet med en
ton, som skar in vildare än någon förut. Hatten hade fallit
av honom under det vilda spelet, och håret låg ner i pannan.
Han var blek som en sjukling, alla dragena i hans ansikte
var åtspända av smärta.
— Du har sagt, att du ville höra mig spela, sa han. Nu
har du fått din vilja fram, nu vet du hur det låter.
Ack, det var en skärpa i rösten och en häftighet i talet,
så att hon inte annat kunde tro, än att han var ond på henne.
Det kom en stor skräck över henne, hon vågade inte öppna
sin mun för att fråga vad som hade hänt.
Han sa då med samma häftighet:
— Du har aldrig hört mig förr. Du kanske inte en gång
visste, att det var jag, som spelade?
Det föll henne in att säga:
— Jag trodde, att det var näcken.
— Har du hört honom då?
— Han lär ju spela som en, som trår till salighet och
vet, att han aldrig kan vinna någon.
Vid dessa ordena kom han henne närmare. Han var inte
längre borta, än att hon hade kunnat stryka upp luggen ur
hans panna, men hon tordes inte.
— Det är rätt, sa han, det är så. Jag är också en, som
himmelen är stängd för.
I detsamma slog han händerna för ansiktet och snyftade.
Det var alltför hjärtslitande. Hon hade velat ge sitt liv
för att kunna lindra de kvalena, som plågade honom.
— Vad är det? Vad är det? sa hon. Har du gjort något
ont? Har du slagit ihjäl någon av våda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
