Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tack för er vänlighet», sade Dick till de tre i
klump. »Jag tänker vi komma nog överens.
Naturligtvis äro de tjugu millionerna mina, och
naturligtvis ska ni förvalta dem åt mig, efter jag inte förstår
mig på affärer ...»
»Och vi ska föröka dem åt dig, min gosse, vi
ska föröka dem på säkert, gammaldags sätt»,
bedyrade mr Slocum.
»Inga spekulationer», varnade unge Dick. »Pappa
hade tur, men jag har hört honom säga att tiderna
äro förändrade och att man inte kan utsätta sig för
den risk som alla trotsade förr i världen.»
Av detta och av mycket som redan omtalats kan
man möjligen dra den oriktiga slutsatsen att unge
Dick var en tarvlig och penningsniken natur.
Tvärtom, han bar i detta ögonblick på hemliga tankar
och planer så renons på hänsyn till och så fulla av
förakt för de tjugu millionerna att de ställde honom
i nivå med en drucken sjöman som i hamnkvarteret
strör ut den hyra han uppburit för tre års arbete.
»Jag är bara en pojke», fortfor Dick. »Men ni
känna mig inte riktigt än. Vi ska nog lära känna
varandra bättre så småningom, och jag tackar er ännu
en gång.»
Han tystnade, bugade sig kort och förnämt som höga
herrar i Nob Hill-palatsen tidigt lära sig att buga,
och antydde genom en paus att samtalet var slut.
Och denna vink att gå undgick ej förmyndarna. De,
som hade varit höga herrar tillsammans med hans
far, avlägsnade sig förbryllade och handfallna. Herrar
Davidson och Slocum voro nära att låta sin
handfallenhet förvandlas till vrede, då de gingo utför den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
