- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
50

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

marmortrappan till det väntande ekipaget, men mr
Crockett, den istadige och snäsige, mumlade hastigt:
»En sådan kanalje! En sådan kanalje!»

Ekipaget förde dem ner till Pacific Union Club, där
de ännu en timme allvarligt diskuterade unge Dick
Forrests framtid och lovade varandra att troget
motsvara det förtroende Lycko-Forrest hade satt till dem.
Och unge Dick rusade till fots utför gatan där det
växte gräs mellan stenarna och backen var för brant
för hästtrafik. Då han hunnit utför kullen avlöstes
nabobernas palats och vidsträckta parker nästan
genast av arbetsfolkets smala gator och träkåkar. I
San Francisco 1887 voro fattigkvarter och palats lika
inmängda med varandra som i Europas gamla städer.
Nob Hill reste sig som en medeltidsborg ur det
vardagliga kaos som hade sina lyor vid dess fötter.

Unge Dick stannade utanför en kryddbod i
hörnet, där andra våningen var uthyrd till Timothy Hagan
senior, vilken i egenskap av poliskonstapel med en
lön av hundra dollars i månaden hyrde denna högt
belägna bostad för att hålla sig ovanför sina
medmänniskor som försörjde familj på endast fyrtio à
femtio dollars i månaden.

Förgäves visslade Dick upp till de öppna fönstren.
Tim Hagan junior var inte hemma. Men unge Dick
visslade ej länge. Han funderade på ställen i
närheten där Tim Hagan kunde vara; då vek Tim själv
om hörnet bärande en sejdel med skummande öl.
Han brummade en hälsning, och Dick brummade
i samma ton, alldeles som om han ej nyss på det
allra förnämaste sätt avslutat en audiens som han givit
tre av de rikaste affärskungarna i den stora staden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free