- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
57

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gick över en uttorkad ravin. Dick tittade ner på
stenarna sjuttio fot nedanför och gjorde en sur min.

»Det finns plats på viadukten», sade han. »Men
om tåget börjar gå?»

»Det går inte än — schappa medan ni ha tid»,
rådde bromsaren. »Loket tar vatten på andra sidan.
Det gör det alltid här.»

Men den gången tog loket intet vatten. Föraren
hade inte funnit något vatten i cisternen och gav sig
därför i väg. Knappast hade de båda gossarna hoppat
ut genom godsvagnens sidodörr och gått några steg
på den smala vägen mellan tåget och avgrunden förr
än tåget satte sig i rörelse. Rask och säker i alla
sina beräkningar lade Dick sig genast framstupa på
viaduktkanten. På det sättet fick han bättre utrymme,
ty han låg under godsvagnarnas utsprång. Tim, som
inte hade så kvicka tankar och överväldigades av sin
förbittring mot bromsaren, stod kapprak, i stället för
att lägga sig framstupa, och uttalade i hemska och
konstlösa ordalag sin åsikt om bromsare i allmänhet.

»Lägg dig! Kasta dig framstupa!» ropade Dick.

Men tillfället var försummat. Loket drog hastigt
tågsättet med sig. Stirrande på de framglidande
vagnarna, med tomma luften bakom sig och avgrunden
under sig, försökte Tim lägga sig ner. Men vid första
rörelse han gjorde med axlarna stötte han emot en
vagn och var nära att förlora balansen. Genom ett
underverk fick han tillbaka jämvikten. Han stod rak.
Tåget rörde sig allt fortare och fortare. Det var
omöjligt att lägga sig ner.

Dick låg där och höll sig fast och väntade. Tåget
sköt fart. Vagnarna gledo hastigare. Tim stod där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free