Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de känna mig. Gräset blir saftigare och saftigare,
landet dryper av fetma och saven stiger upp i träden.
Det är Vår. Våren är min. Jag härskar i vårens
kungarike. Stona minnas min röst. De känna mig
sedan gammalt genom sina mödrar. Hör mig! Jag
är Eros. Mina fötter dåna i bergen, och de vida
dalarna äro mina härolder och genljuda av min
ankomst.»
Och Paula slöt sig tätare intill sin man och blev
kramad, då hennes läppar vidrörde hans panna och
då de bägge, med blicken riktad på den tomma vägen
mellan syrenerna, sågo den plötsligt undanskymmas av
Mountain Lad, majestätisk och väldig, med en
ynkligt liten människomygga på sin rygg; hans ögon
vilda och begärliga, med det blåa skimmer som lyser
i hingstars ögon; hans fradgande mun än otåligt
dykande ner mot de blänkande frambenen, än
kastande sig uppåt för att uppstämma den betvingande
kärlekskallelse som satte luften i dallring.
Nästan som ett eko från fjärran kom en svag och
älskligt besvarande gnäggning.
»Det är Fotherington Princess», viskade Paula.
Åter trumpetade Mountain Lad ut sin kallelse, och
Dick deklamerade:
»Hör mig! Jag är Eros! Mina fötter dåna i bergen!»
Ljuvt och tätt sluten i makens armar kände Paula
i ett blixtlikt ögonblick nästan ovilja över hans
beundran för det granna djuret. I nästa ögonblick
försvann oviljan, och i känslan av sin skuld utropade
hon muntert:
»Och nu, Rödsky, Ollonsången!»
Dick kastade en halvt tankspridd blick på henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
