Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oh My och Oh Ho buro in handbagaget, och Dick
följde sin gäst upp i vakttornet.
»Du måste vänja dig vid oss, gosse lilla», sade
Dick. »Ranchen skötes som ett urverk, och tjänarna
äro mirakel, men oss själva tillåta vi allehanda
oregelbundenheter. Om du hade kommit två minuter senare,
skulle här inte ha funnits någon annan till att ta
emot dig än de kinesiska tjänarna. Jag ämnade just
rida ut, och Paula — mrs Forrest — är försvunnen.»
De båda männen voro nästan lika långa, Graham
kanske en tum längre än sin värd, men denne var
bredare och högre över bröstet. Graham var litet
mera ljusblond än Forrest, men bägge hade samma
grå ögon och voro precis lika solbrända och
väderbitna. Graham hade litet större drag och längre ögon
men med tyngre ögonlock. Hans näsa var något
rakare och större än Dicks och hans läppar rödare
och fylligare.
Men en tum mera i längd och en tum mindre i
bröstbredd gav Evan Graham en smidighet i
lemmar och hållning som ej fanns hos Dick Forrest.
I det avseendet utgjorde de kontraster, och det klädde
dem båda två. Graham var idel lätthet och behag
med en — ehuru obetydlig — dragning åt prince
Charmant. Forrests fysik föreföll kraftfullare,
farligare för andra och med ett fastare grepp om hans
eget liv.
Forrest kastade en hastig blick på sitt armbandsur.
»Halv tolv», sade han. »Kom då med mig genast,
Graham. Vi äta inte förr än halv ett. Jag håller
på att skicka av en skeppslast oxar, tre hundra
stycken, och jag är rent av stolt över dem. Du måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
