- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
101

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följde efter hack i häl. De kommo ut i strålande
solsken över en öppen plats mellan träden, och
Graham hade helt oväntat framför sig den egendomligaste
tavla han sett i hela sitt liv.

Det var en trädomgiven damm med betongväggar.
Den övre ändan sluttade i hela sin bredd inåt
dammen och glittrade av flödande tumsdjupt vatten.
Långsidorna däremot voro lodräta. Den nedre ändans svagt
sluttande betong ledde upp till släta marken, där en
stalldräng stod alldeles skräckslagen och oupphörligt
ropade med slö min: »Å, herre Gudi Herre Gud!»
Utmed dammens kanter med benen dinglande över
vattnet sutto tre förskräckta najader.

Och midt i dammen arbetade en väldig, fuxröd
häst, blank av vatten, med frambenen så att de
stål-skodda hovarna blixtrade i solen, och på hans rygg,
glidande och hakande sig fast, satt en vit gestalt
som Graham först tog för en vacker yngling. leke
förr än hingsten sjönk och dök upp igen med
kraftigt kavande framben förstod Graham att det var en
kvinna som red honom — en kvinna lika vit som
den vita sidenbaddräkt som satt som gjuten kring
hennes lemmar. Hennes rygg var lika marmorvit,
men dess muskler rörde sig oavlåtligt under hennes
bemödanden att hålla huvudet över vattnet. Hennes
smidiga, runda armar hade lindat om sig hästens
genomblöta långa man, och hennes vita, runda knän
halkade mot den stora hästens våta, silkeslena hals.
Hennes vita tår trevade efter en hållpunkt i djurets
flank och sökte förgäves efter revbenen under den
släta huden.

I en blink förstod Graham hela den spännande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free