- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
102

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

situationen, såg att den vita, härliga varelsen var
en kvinna, som trots sin litenhet och bräcklighet
kämpade en verklig gladiatorskamp. Hon påminde
honom om en finlemmad figur av saxiskt porslin som
besynnerligt nog anbragts på ryggen av ett drunknande
titaniskt djur. Hingsten var så kolossal att hon
föreföll som en dvärginna eller en liten älva som råkat
dröja sig kvar i solskenet.

Då hon tryckte sin kind mot den väldiga, böjda
halsen såg det ut som om hennes våta, guldbruna
hår trasslat in sig i hingstens mörka man. Men det
var hennes ansikte som mest frapperade Graham.
Det var en gosses ansikte, det var en kvinnas ansikte,
det var allvarligt och på samma gång roat och
uttryckte det nöje själva faran beredde henne. Det
var en vit nutidskvinnas ansikte, men ändå klassiskt
hedniskt. Det var icke en varelse och en situation
som man träffade på i det tjugonde århundradet.
De påminde direkt om det gamla Grekland eller om
Tusen och en natt. Man väntade att genier skulle
dyka upp ur det upprörda vattnet eller att
guldskimrande prinsar som redo gränsle över bevingade drakar
skulle komma nedsvävande från den blåa rymden för
att rädda henne.

Medan hingsten arbetade sig upp ur vattnet var
det nära att han vältat baklänges. Det härliga djuret
och den härliga ryttarinnan försvunno bägge under
ytan, men döko upp igen efter en sekund; hingsten
piskade fortfarande luften med sina hovar och hon
klängde sig ännu fast vid hans silkeshala hals.
Graham tänkte med fasa på vad som kunde ha inträffat
om hästen vältat baklänges. En ofrivillig spark av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free