Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl utvecklade bysten, och den mattblåa klänningen av
något slags medeltidsaktigt snitt med halvt åtsittande
liv, hängande ärmar och garnering av guldgnistrande
band.
Hon hälsade alla på en gång med ett småleende,
Graham kände igen det sedan hon smålog från
hästryggen. Då hon gick framåt, kunde han ej undgå
att se hennes oefterhärmliga sätt att bära upp sina
frasande och böljande draperier med knäna — de
runda knän som han sett förtvivlat klänga sig fast
vid Mountain Lad. Graham märkte också att hon
varken bar eller behövde någon korsett. Och då hon
gick över golvet såg han två kvinnor: den fina damen,
Stora husets härskarinna, och den förtjusande
amasonstatyn under den mattblåa, guldgarnerade
klänningen, som inga toalettens konstgrepp kunde utplåna
ur hans minne.
Hon var inpå dem, ibland dem, och Graham höll
hennes hand i sin under presentationen och
önskades välkommen till Stora huset och hela haciendan
med en röst som var en sångerskas, det visste han,
och endast kunde komma från en strupe uppburen
av en sådan kraftig och ändå smidig bröstkorg som
hennes.
Vid bordet, där han hade henne snedt över hörnet,
kunde han ej låta bli att studera henne i hemlighet.
Medan han deltog i den allmänna munterheten, var det
hans värdinna som mest behärskade hans näthinnor och
hans tankar.
Aldrig förr hade Graham haft ett så egendomligt
bordssällskap. Fåruppköparen och Breeders’
Gazettes korrespondent hörde ännu till gästerna. Tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
