Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den rundade hakan, hennes små, kraftiga och fint
ådrade händer, smidiga som om hon tillbragt
mycken tid vid pianot. Stolthet var det i varje muskel,
varje nerv — medveten, intelligent, eggande stolthet.
Hon var nog glad och naturlig, gossaktig och
kvinnlig, skämtsam och lekfull, men alltid fanns stoltheten
där, vibrerande, intensiv, det grundämne varav hon
var byggd. Hon var en kvinna, frimodig, öppen,
rättfram, bildbar, folklig; men någon leksak var hon
icke. Ibland fick han ett intryck av stål, fint,
juvel-gnistrande stål. Hon representerade kraften i dess
delikataste betydelse och form. Hon gjorde intryck av
silveromspunnen metalltråd, av smidigt läder, av en
bågsträng flätad av Marquesasflickornas hår, av
pärlemorkrokar att locka boniter med, av hullingen på
eskimåernas sälharpuner.
»Ali right, Aaron», hörde de under en paus Dick
säga vid andra ändan av bordet, »här skall du få något
av Phillips Brooks att tugga på. Brooks har sagt
att ingen man ernår verklig storhet som inte i viss
mån har känt att hans liv tillhör släktet och vad Gud
ger honom, det ger han honom för mänsklighetens
skull.»
»Jaså, ni tror då slutligen på Gud?» svarade den
som kallats Aaron lekfullt. Han var en spenslig man
med långlagt, olivbrunt ansikte, lysande svarta ögon
och det svartaste långa skägg.
»Det vet inte tusan», svarade Dick. »Jag talade
bara figurligt. Kalla honom moralisk känsla, godhet
eller utveckling.»
»En man behöver inte ha riktiga åsikter för att
vara stor», inföll en stillsam irländare med trådslitna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
