Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELFTE KAPITLET.
Det var mr Mason som först bad Paula spela, men
det var Terrence Mc Fane och Aaron Hancock som
drevo bort ragtime-gruppen från pianot och skickade
Theodore Malken att blygt eskortera Paula.
»Det är för att förkrossa den där hedningen som
jag ber er spela »Reflexer på vattnet», hörde Graham
Terrence säga till henne.
»Och sedan »Flickan med gyllne lockar», om ni vill
vara så god», bad Hancock, som blivit kallad för
hedning. »Den skall bevisa att jag har rätt. Den där
vilde kelten har en träskteori i fråga om musik, från
tiden före grottmänniskorna — och han har den
oerhörda fräckheten att kalla sig ultramodern.»
»Å, Debussy!» skrattade Paula. »Bråka ni ännu
om honom ? Jag skall försöka komma till honom
sedan. Men jag vet inte vad jag skall börja med.»
Dar Hyal förenade sig med de tre vise männen
om att be Paula slå sig ner vid den stora flygeln, som
inte var för stor för det stora rummet, tyckte Graham.
Men knappt hade hon slagit sig ner förr än de tre
vise smögo sig bort till sina favoritplatser, där de
tydligen helst hörde musik. Den unge poeten sträckte
ut sig på en björnhud tjugu alnar från pianot, med
händerna begravna i håret. Terrence och Aaron slogo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0127.html
