Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ge Terrence och Aaron nya krigsanledningar, talade
Graham musik med henne en stund. Hon visade sig
så väl förstå musikens filosofi att han, innan han visste
ordet av, lockades att rycka fram med sin egen
favoritteori.
»Alltså», sade han till sist, »behövde musikens
psykiska verkan nära tre tusen år för att sätta sin prägel
på Västerlandets sinnen. Debussy når närmare än
någon av sina föregångare upp till det idéalstrande och
suggererande lugnet på — låt oss säga Pythogoras’
tid ...»
Paula avbröt hans framställning genom att vinka
till sig Aaron och Terrence från deras slagfält på
fönstersoffan.
»Nå, än sedan?» frågade Terrence, då de kommo
fram, sida vid sida. »Jag trotsar dig, Aaron, jag
trotsar dig att kunna leta upp hos Bergson en enda
musikalisk tanke som är klarare än alla de tankar
han uttalat i sin »Skrattets filosofi», som inte är klar
alls.»
»Nej, hör på!» utbrast Paula med blixtrande ögon.
»Vi ha en ny profet. Hör på mr Graham. Han är
ett värdigt mål för ert svärd, bägges edra svärd.
Han påstår att musiken är en tillflykt från blod och
järn och dunkande i bordet. Att veka, känsliga och
högstämda själar fly från världens krassa prosa och
brutalitet till opiedrömmarna i en högre värld av rytm
och vibrationer ...»
»Atavism!» fnös Aaron Hancock. »Så gjorde
grottmänniskorna, apmänniskorna och Terrences förfäder,
träskfolket. . .»
»Men vänta», sade Paula. »Även om musikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
