- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
136

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och dans och pladder, knappt ett ögonblick kände sig
fri från en ensamhetskänsla, något som fattades, en
längtan efter att se värdinnan komma in till dem
i någon ny och oväntad stämning.

Ännu senare, då Graham på Altadena, åtföljd av
Bert på fullblodsstoet Mollie, gjort ett par timmars
utflykt till ranchens mejericentrum, kom han tillbaka
i lagom tid för att efter överenskommelse möta
Ernestine vid tennisplanen.

Han kom till lunchen med en iver som ej helt
och hållet berodde på hans goda aptit, och han kände
sig avgjort besviken då värdinnan ej visade sig.

»En vit natt», sade Dick Forrest till sin gäst och
meddelade ytterligare detaljer beträffande hennes
medfödda oförmåga att sova som andra människor. »Vet
du, vi hade varit gifta i flera år innan jag hade sett
henne sova. Jag visste att hon sov, men jag såg det
aldrig. Jag har sett henne gå i tre dagar och nätter
utan att sova och ändå vara lika älsklig och behaglig,
och när hon sedan sov var det av ren utmattning.
Det var då All Away hade landat vid Carolinerna
och hela befolkningen samlades för att driva bort oss.
Det var inte faran, ty det var ingen fara. Det var
larmet och spänningen. Hon levde för intensivt. Och
då alltsammans nästan var över, såg jag henne
faktiskt sova för första gången i mitt liv.»

En ny gäst hade anländt på morgonen, en viss Donald
Ware, som Graham blev presenterad för vid lunchen.
Han tycktes känna alla mycket väl, som om han ofta
varit på besök i Stora huset, och Graham hörde att
han, trots sin ungdom, var en utmed hela
Stillahavskusten berömd violinist.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free