Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Han hyser en stor passion för Paula», berättade
Ernestine för Graham då de lämnade matsalen.
Graham höjde på ögonbrynen.
»Ja, men det har hon ingenting emot», skrattade
Ernestine. »Varenda man som kommer hit råkar ut
för det samma. Hon är van vid det. Hon har ett
förtjusande sätt att inte låtsas se sådana symtom, men hon
uppmuntrar dem och får dem på det sättet att utveckla
sina bästa sidor. Dick har kolosalt roligt åt det.
Ni kommer att följa exemplet innan ni har varit här
en vecka. Annars bli vi alla väldigt överraskade.
Och om ni inte förälskar er i henne, blir Dick stött.
Det väntar han sig nu alltid som en naturlig sak.
Och då en stolt och förälskad äkta man fått den vanan,
måste det kännas förfärligt förödmjukande att inte se
sin hustru uppskattad.»
»Nå, då måste jag väl däran, eftersom det är
obligatoriskt», suckade Graham. Men jag avskyr att göra
som alla andra, bara för att alla andra gör det. Men
om det brukas så, — ja, då kan det inte hjälpas.
Men det är väldigt strängt mot mig som är omgiven av
så många andra vackra flickor.»
Han hade ett så skälmaktigt glitter i sina gråa ögon
att Ernestine såg på honom med en lång blick, blev
medveten av vad hon gjorde, vände bort ögonen och
rodnade.
»Lille Theo — poetgossen som ni såg i går kväll»,
pladdrade hon vidare med ett tydligt försök att komma
ifrån sin förlägenhet, »är också vansinnigt kär i Paula,
jag har hört Aaron Hancock retas med honom om
en sonnettcykel, och det är inte svårt att förstå vem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
