Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fastän han ej såg det allra ringaste hörde han
dock av de ljud hon åstadkom att hon hade kört på
huvudet ner, och han föreställde sig hur gratiöst hon
hade gjort detta, fastän vanliga simmerskor äro allt
utom gratiösa i sådana fall.
»Någon har skvallrat om det för er», utbrast Bert
genast förebrående, då Graham dök upp.
»Och ni var en skurk som slog ihop stenar under
vattnet», svarade Graham utmanande. »Om jag hade
förlorat vadet, skulle jag ha protesterat. Det var
oärligt spel, sammansvärjning — en kompetent
hedersdomstol skulle säkert kalla det bedrägeri. Jag borde
anmäla er för kretsdomaren.»
»Men ni vann ju!» utropade Ernestine.
»Ja, det gjorde jag, och därför skall jag varken
stämma er eller någon av ert snygga följe — om
vinsten betalas ut ordentligt. Låt se, ni är skyldig
mig en låda cigarrer ...»
»En cigarr !»
»Nej, en låda! En låda!»
»Hök och duva!» ropade Paula. »Låt oss leka hök
och duva! Ni är hök.»
Hon gav Graham ett slag på axeln och hoppade
i dammen. Innan han hunnit följa efter grep Bert
tag i honom och snurrade honom rundt ett varv, blev
själv tagen och slog till Dick innan han hann undan.
Och medan Dick höll jakt på sin hustru i dammen
och Bert och Graham försökte simma tvärsöver och
rädda det jagade villebrådet, kilade flickorna
uppför trampolinen och stodo i en bedårande rad på
femtonfotsplatformen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
