Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då som Ernestines kompanjon och kastade litet emellan
en blick på violinisten och Paula Forrest, som
fördjupat sig i Beethovens symfonier och Delibes’
balettmusik. Jeremy Braxton bad att få högsta insatsen höjd
till tjugu cents, och Dick, som förlorat mest, ja ända
till fyra dollars och sextio cents, föreslog i jämmerlig
ton att man skulle »dra stack» om vem som skulle
betala belysningen och rummets städning på morgonen.
Då förklarade Graham med en djup suck över
förlusten av sin sista insats — en nickelslant som han
måste betala dubbelt — att han skulle gå ett slag
omkring rummet för att få oturen att vända sig.
»Det visste jag på förhand att ni skulle göra», sade
Ernestine halvhögt.
»Hur så?»
Hon tittade menande bort till Paula.
»Just därför måste jag gå dit nu», sade han.
»Ni kan inte motstå eggelsen att trotsa», retades hon.
»Trotsa — faran? Om det vore någon fara, skulle
jag inte utsätta mig för den».
»I så fall går ni dit bara på trots mot mig», sade hon.
Han skakade på huvudet. »Jag hade redan föresatt
mig att gå just dit och narra den där fiolisten att
komma av sig. Nu är det för sent för er att få mig
att avstå. För resten väntar mr O’Hay på att ni skall
satsa.»
Ernestine lade hastigt ut tio cents och visste knappt
om hon förlorade eller vann, så ivrigt såg hon efter
Graham då han gick nedåt rummet, fastän hon visste
att Bert Wainwright hade observerat riktningen
av hennes blick. Å andra sidan visste varken hon eller
Bert eller någon annan vid bordet att ingenting av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
