Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ruinerad. Men han har inte slösat bort sina pengar.
Det var mest otur.»
»Paula skulle vara mera i hans stil», sade Ernestine
tankfullt.
»Ja, det är sant», medgav Dick. »Paula eller någon
kvinna lika framstående som Paula skulle vara mera
tilldragande för honom än alla världens unga söta
flickor. Vi gamlingar ha ju våra ideal.»
»Och jag måste nöja mig med pojkarna», suckade
Ernestine.
»Ja, tills vidare», smålog han. »Men man skall
alltid komma ihåg att du också med tiden kan
utveckla dig till en framstående, mogen kvinna som
kan hålla jakt på en sådan man som Evan för att ta
honom i besittning.»
»Innan dess är jag för länge sedan gift», sade hon
buttert.
»Det är din lycka, det, lilla vän. Godnatt nu. Du
är väl inte ond på mig?»
Hon smålog melankoliskt och skakade på huvudet,
räckte honom sin mun till en kyss och sade då de
skildes åt:
»Jag lovar dig att inte vara ond, om du vill visa
mig vägen som till sist leder mig till gamla
gråskägg som du och Graham.»
Släckande alla ljuslågor i sin väg gick Dick
Forrest in i biblioteket, valde ut ett halvt dussin
uppslagsböcker i mekanik och fysik och smålog som om
han varit nöjd med sig själv vid tanken på sitt
samtal med svägerskan. Han var säker på att han hade
gripit in i tid och icke ett ögonblick för snart. Men
då han kommit halvvägs uppför den av bokhyllor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
