Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni har begått ett misstag med det här rummet»,
sade han allvarligt.
»Nej, säg inte så! På vad sätt?»
»Det skulle ha varit längre, mycket längre, minst
dubbelt så långt.»
»Varför det?» frågade hon med en ogillande
skakning på huvudet, medan han njöt av hennes
flickaktiga rodnad som utgjorde ett argument mot hennes
trettioåtta år.
»Emedan», svarade han, »ni då skulle ha måst gå
dubbelt så långt nyss och min njutning av att se er
skulle ha ökats i motsvarande grad. Jag har alltid
hållit på att holoku’n är det mest förtjusande plagg
som någonsin uppfunnits för en kvinna.»
»Då var det min holoku och inte jag»,
svarade hon. »Ni är lik Dick, ser jag, alltid med en
komplimang på metreven, men då vi stackars fjollor
närma oss för att nosa på betet, vips dras
komplimangen tillbaka.
»Nu skall jag visa er rummet», fortfor hon hastigt
för att hindra honom att svara. »Dick har givit mig
fria händer här. Alltsammans är min idé, till och med
proportionerna.»
»Och tavlorna?»
»Dem har jag valt allesammans och bestämt deras
placering. Dick grälade på mig för den där
Veretschagin. Han var med om de båda Milletdukarna och
Corot där borta och Isabey och erkände till och med
att en Veretschagin kunde passa i ett musikrum, men
inte den där Veretschagin. Han håller på våra
inhemska konstnärer och ville ha flera tavlor av dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
