Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag känner just inte mycket till edra artister vid
Stillahavskusten», sade Graham.
Och så slogo de sig ner och hade en halvtimmes
samtal om konst, till dess Donald Ware kom in med
frågande ögon, som lyste upp då han fick se Lilla
damen.
Han hade fiolen under armen och gick brådskande
till pianot och började ta fram noter.
»Vi ska arbeta till lunchen», förklarade Paula för
Graham. »Han bedyrar att jag har legat av mig
kolossalt, och jag tror att han har rätt på sätt och vis.
Ni får naturligtvis stanna här, om ni har lust, men
jag förbereder er på att vi verkligen ska arbeta. I
eftermiddag blir det simning. Klockan fyra vid
dammen, säger Dick. Han säger också att han har en
ny sång, som han ämnar sjunga. — Hur mycket
är klockan, mr Ware?»
»Tio minuter i elva», svarade musikern kort och
litet skarpt.
»Då kommer ni för tidigt — vi skulle träffas
klockan elva. Och ni måste vänta till elva, sir. Jag måste
springa upp till Dick först. Jag har inte sagt god
morgon till honom än.»
— — —
Paula kände noga till sin mans tider. Sist i
anteckningsboken, som alltid låg på läsbordet bredvid
hennes säng, hade hon gjort hieroglyfiska
anteckningar som påminde henne om att han drack kaffe halv
sju, möjligen kunde tas på sängen med korrektur
eller böcker till tre kvart på nio, i fall han ej var
ute och red, var otillgänglig mellan nio och tio, då
han dikterade brev för Blake, var otillgänglig mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
