Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är inte precis en ny sång», förklarade Dick,
och hans gråa ögon glittrade skälmaktigt, »och det
är inte min sång. Den sjöngs i Japan innan jag
var född och troligen innan Columbus upptäckte
Amerika. Och det är en duett — en tävlingsduett
där den felande får ge pant. Paula skall sjunga den
med mig. Jag skall lära dig den. Sätt dig där —
ja, det är bra. Ni alla andra ska samlas omkring oss
och sitta ner.»
Ännu klädd i sin riddräkt slog Paula sig ner på
betongen midtför sin man, som medelpunkt för den
sittande åhörarkretsen. Under hans ledning, rättande
sina rörelser efter hans, slog hon sig på knäna med
händerna, slog ihop sina händer och lät dem sedan
möta hans ungefär som i barnleken »smida spik».
Sedan sjöng han sången, som var kort och som hon
genast lärde sig, hon sjöng den med honom och höll
noga takten. Melodien var orientaliskt entonig, den
sjöngs långsamt, men verkade ändå eggande på
åhörarna:
”Jong-Keena, Jong-Keena,
Jong-Jong, Keena-Keena,
Yo-ko-ha-ma, Nag-a-sak-i,
Ko-be-mar-o — hoy!!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
