Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon nickade att hon förstått, lät sin drömmande
blick glida ut över det långa rummet, bort till
kortspelarna, ertappade sig med att vara tankspridd och
sade hastigt:
»Gud skall veta att det finns mycket av ziguenare
hos många av oss. Jag har då fått mer än min
beskärda del. Trots sin landtbruksvurm är Dick född
till ziguenare. Och efter vad han har berättat mig
om er, är ni det alldeles ohjälpligt.»
»När allt kommer omkring är det den vite mannen
som är den verklige ziguenaren, ziguenarkungen», sade
Graham. »Han har vandrat längre, hejdlösare och med
mindre utrustning än någon ziguenare. Ziguenaren
har följt honom i spåren, men aldrig banat vag för
honom. Seså, låt oss försöka sången.»
Och medan de sjöngo de trånfulla orden till den
muntra, sorglösa dansmelodien, såg han ner på henne
och undrade — undrade över henne — och över
sig själv. Iiär var ej hans rätta plats, vid hennes sida,
under hennes mans tak. Och ändå var han här, fastän
han skulle ha rest för flera dagar sedan. Han hade
ändtligen börjat lära känna sig själv. Detta var häxeri,
galenskap. Han skulle slita sig ifrån det genast. Hade
han blivit slapp med åren, undrade han. Eller var
detta en djupare rotad galenskap än förr? Detta var
att kränka någonting heligt — så kära saker, så
avundsjukt undangömda och bevakade i hans hemliga
själsliv att de aldrig förr varit utsatta för en sådan
kränkning.
Och ändå slet han sig ej ifrån det. Han stod där
bredvid henne, såg ner på hennes bruna hår, vars
slingor glittrade i guld och brons, och sjöng en sång
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
