Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utrop och protester överröstade Dick ett ögonblick.
»Jag vet att jag luktar bensin själv», fortfor han.
»Men ni ha allesammans försummat de bra sätten att
förflytta sig. Det finns inte en flicka bland er som
kan gå i kapp med Paula. Och det är ingen enda
av er, unga herrar, som inte Graham och jag kunna
stuka i kapplöpning så att de måste telefonera efter
ambulansen. Å, jag vet nog att ni allesammans
kunna köra bil så att det står härliga till. Men det
finns inte en bland er som kan rida en häst — vad
j a g menar med en riktig häst. Och vad det
beträffar att cykla ... å, det är en ynkedom. Och hur
många av er, väldiga idrottsmän, som idka roddsport
ute på viken, kunna ta hand om styret på en
gammaldags segelbåt eller skonare utan hjälp?»
»Men vi komma ändå alltid dit vi ämna oss»,
svarade samma flicka.
»Det nekar jag inte för», svarade Dick. »Men ni
ta er inte alltid bra ut. Jag skall påminna er om
en vacker syn som ingen av er någonsin ka,n tävla
med, och det är Paula som tyglar fyra ystra
vagnshästar, med foten på bromsen, och låter jaktvagnen
rutscha i vinande fart utför bergsvägarna.»
– – –
En varm förmiddag hade i den stora pations svala
arkad en grupp på fyra fem personer — däribland
Paula — råkat samlas omkring Graham som suttit
där ensam och läst. Efter en stund tog han till sin
tidskrift igen och fördjupade sig så i den att han
glömde sin omgivning, ända tills han märkte att det
blev tyst. Han såg upp. Alla de andra utom Paula
hade gått. Han hörde deras avlägsna skratt från andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
