Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hade skrämt honom för en stund sedan. Åter
knäppte bössan.
»Fick du honom?» frågade Paula utan att öppna
ögonen.
»Ja, och det var en stor krabat», svarade Dick. »Där
gjorde jag slut på en hel rad av generationer.»
En timme gick. Eftermiddagssolen gassade, men
var icke besvärlig i skuggan. Då och då satte en lätt
bris den unga säden i böljande rörelse och kom
röd-tallarna att frasa ovanför den. Dick ökade bytet
med en tredje ekorre. Paulas bok låg bredvid henne,
men hon hade icke erbjudit sig att läsa högt.
»Är du inte riktigt kry?» frågade han slutligen.
»Det är ingenting, litet huvudvärk. . . några
obehagliga små nervsmärtor över ögonen, det är
alltsammans.»
»Du broderar för mycket», retades han.
»Nej, det är inte det.»
Allt tycktes vara helt enkelt och naturligt, men Dick,
som lät en ovanligt stor ekorre lämna sin håla och
förpassa sig ett tjog fot över barmarken åt sädesfältet
till, tänkte för sig själv: »Nej, i dag blir ingenting
sagt.»
Hans offer var nu vid kanten av sädesfältet. Han
sköt. Djuret föll, låg stilla ett ögonblick och sprang
sedan vinglande bort mot sin håla. Klick, klick, klick
smällde hanen. Jorden rök om den flyende ekorren
och visade hur nära skotten varit att träffa. Dick
sköt så täta skott att det var som en enda ström av
eld ur bösspipan.
Han hade nästan slutat ladda om, då Paula sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
