Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lads rygg och genom sin vilja av stål tvingade den
väldiga hingsten att simma över dammen.
Hon var stolt över att, själv en kvinna av deras
egen ras och typ, se dessa båda nordiskt manliga
män tillsammans. Hon var eggad, feberaktig, men
icke orolig. Ibland jämförde hon de där båda helt
kallt, då de voro tillsammans, och undrade för vilken
av dem hon gjorde sig mera vacker och förledande.
Graham hade hon i sin makt, Dick var hennes och
hon strävade ännu att få behålla honom.
Det var nästan en nyans av grymhet i hennes
stolthet vid tanken på att dessa båda kungliga män ledo
för hennes skull, ty hon dolde ej för sig själv att
om Dick visste, eller rättare sagt eftersom han visste,
måste även han lida. Hon var övertygad om att hon
var en kvinna med fantasi och målmedvetenhet i fråga
om kärleken och att hennes tjusningskraft gentemot
Graham alis icke berodde på att han var så ny och
ovan, så olika andra män. Och hon förnekade för
sig själv att sinnligheten spelade annat än en högst
underordnad roll.
Innerst inne var hon medveten om det galna,
hänsynslösa spel hon drev och att slutet på alltsammans
ej kunde bli annat än förfärligt för någon av dem
eller för dem alla. Men hon njöt av att trotsigt fladdra
fram över sådana avgrunder och låtsa som om de
icke funnes. Då hon var ensam och såg sig i
spegeln, skakade hon på huvudet och sade sarkastiskt
förebrående: »Circe!» och då hon i lugnare stunder
tänkte allvarligt på saken, medgav hon att Shaw och
de vise männen i madronolunden kanske hade rätt
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
