Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sina utfall mot kvinnornas lust att hålla jakt på
männen.
Hon bestred Dar Hyals påstående att kvinnan var
ett misslyckat försök av Naturen att skapa en man,
men oupphörligt tänkte hon på Wildes uttryck:
»Kvinnan angriper genom plötsliga och sällsamma
kapitulationer.» Hade hon angripit Graham så? tänkte hon:
Plötsliga och sällsamma voro för henne de
kapitulationer hon redan gjort sig skyldig till. Skulle det bli
flera? Han ville resa. Med eller utan henne ville
han resa. Men hon höll honom fången — på vad
sätt? Var det genom ett tyst löfte om blivande
kapitulationer?
Hon slog bort alla vidare tankar med ett skratt,
nöjde sig med det ovissa nuet, gjorde sig allt
vackrare, eggade upp sig till att bli ännu mera
förtrollande och frossade i lyckan att leva i en extas som hon
aldrig ens drömt om att hon skulle få erfara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
