Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemskare än att någon skulle tycka synd om Dick.
Han har aldrig blivit ömkad i hela sitt liv. Han har
alltid varit den främste — intelligent, sorglös, stark,
oangriplig. Och vad mera är, han har inte gjort
sig förtjänt av medlidande. Och det är mitt fel — och
ert, Evan.»
Hon sköt häftigt bort Evans hand.
»Och varje handling, varje tillåten beröring oss
emellan, gör honom värd medlidande. Förstår ni inte
hur invecklat det är för mig? Och så har jag ju min
egen stolthet. Att ni ser mig oärlig mot honom i
småsaker, som detta» — hon fattade åter hans hand
och smekte den lätt med fingerspetsarna — »kränker
mig i min kärlek till honom, nedsätter mig, måste
nedsätta mig i edra ögon. Jag ryggar tillbaka för
den tanken att varje oärlighet mot honom i det jag
gör» — hon lade hans hand mot sin kind — »ger
er anledning att tycka synd om honom och klandra
mig.»
Hon lugnade otåligheten hos hans hand,
betraktade den drömmande, nästan frånvarande, vände den
om och kysste den stilla på handloven. I nästa
ögonblick rycktes hon upp och slöts i hans armar.
»Där ser ni», sade hon förebrående och gjorde sig
lös.
– – –
»Varför berättar ni mig allt detta om Dick?» frågade
Graham en annan gång då de redo sida vid sida.
»För att hålla mig på avstånd? För att försvara er
mot mig?»
Paula nickade och sade sedan hastigt: »Nej, inte
precis. Ni vet ju att jag inte vill hålla er på för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
