Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt avstånd. Jag säger det emedan Dick är så
mycket i mina tankar. I tolv år har han fyllt hela min
själ, kom ihåg det. Jag säger det emedan...
emedan jag tänker det, antar jag. En sådan situation!
Ni grumlar ju ett idealiskt äktenskap.»
»Jag vet det», svarade han. »Och jag tycker inte
om inkräktarens roll. I stället för att resa med mig
envisas ni att jag skall förgripa mig på en annans
rätt. Och jag rår inte för det. Jag försöker tänka
på något annat än er. Jag skrev ett halvt kapitel på
förmiddagen, och jag vet att det är uselt och måste
skrivas om.- Det går på tok för mig, då jag tänker
på något annat än er. Vad är Sydamerika och dess
etnologi i jämförelse med er? Och då jag kommer
nära er, slår jag armarna om er innan jag vet vad
jag gör. Och ni vill sannerligen ha dem om ert liv,
det vet ni.»
Paula lät hästen sträcka ut, men först sade hon med
ett skälmaktigt leende:
»Ja, jag vill ha dem där — älskade inkräktare.»
– – –
Paula gav vika och kämpade emot på samma gång.
»Jag älskar min man — glöm aldrig det», sade
hon ibland till Graham, men i nästa minut var hon
i hans armar.
– – –
»För en gångs skull är det, gudskelov, bara vi
tre», utbrast Paula, i det hon fattade Dicks och
Grahams händer och förde dem till Dicks favoritsoffa
i det stora rummet. »Kom, låt oss sitta på marken
och förtälja sorgliga historier om konungars död. Kom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
