Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Använd Montanareceptet — jag skall skicka er
en avskrift i dag», fortfor han i det han tittade ut.
»Den andra lösningen var inte kraftig nog att döda
bakterierna.»
En grupp av fyra ryttare passerade förbi honom,
Paula midt emellan Martinez och Froelig, en målare
och en skulptör, vilka hade kommit med ett morgontåg.
Graham på Selim red ett litet stycke bakom. Dick
gjorde den reflexionen att sällskapet snart skulle
fördela sig två och två.
Strax efter elva gick han, nervös och nedstämd, ner
till den stora pation, där han med cigarretten i
munnen smålog bistert åt de många förrädiska tecknen
till att Paula hade försummat sina guldfiskar. Han
kom att tänka på hennes hemliga patio i vars fontän
hon förvarade sina vackraste och sällsyntaste fiskar.
Dit gick han genom dörren utan lås, på vägar som
endast Paula och tjänarna kände till.
Det hade varit Dicks stora gåva till Paula. Här
rådde ett slöseri som endast en mångmillionär kunde
kosta på sig. Han hade givit henne fria händer och
uppmanat henne att tillfredsställa sina extravagantaste
infall, och det hade roat honom att reta sina forna
förmyndare med blocken till de checker hon hade
användt. Gården stod ej i samband med Stora husets
plan och arkitektur och var så väl dold att kontrasterna
i linjer och färg ej spelade någon roll. Fastän en
sådan utsökt sevärdhet förevisades den ej ofta. Utom
Paulas systrar och intimaste vänner fick endast
någon artist vid sällsynta tillfällen kasta en blick dit in.
Graham hade hört talas om att den fanns, men ej ens
han hade inbjudits att se den.
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
