Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Inte bra», sade hon ännu högre och vassare över
axeln, i det hon gick vidare och försvann ut i Paulas
sovloggia.
Dick rätade upp sig som om han omedvetet
stålsatte sig för att möta vad som nu snart skulle tilldra
sig. Ja, det var början till slutet. Oh Dear visste
det. Snart skulle flera veta det, alla skulle veta det.
Och på sätt och vis var han glad över det, glad åt
att denna pinsamma spänning snart skulle ta slut.
Men då han gick visslade han en munter slagdänga
för att underrätta Oh Dear att världen ännu svängde
lustigt om med honom, eftersom han ingenting visste.
Samma eftermiddag, medan Dick var ute
tillsammans med Martinez och Froelig och Graham, smög
Paula sig upp på Dicks rum.
Hennes fotografi, den enda tavlan ute i sovloggian,
fångade hennes uppmärksamhet. Den hängde under
barometrarna och termometrarna, och det var åt det
hållet han ofta tittade, det visste hon. Hon kom
på en idé och vände det leende ansiktet mot väggen,
och sedan såg hon ömsom på tavlans släta baksida och
ömsom bort till Dicks säng. Med en hastig, förskräckt
rörelse vände hon om det leende ansiktet igen. Det
hörde hit, tänkte hon: ja, det hörde hit.
Hon fick syn på den stora revolvern i hölstret på
väggen, inom räckhåll från bädden. Hon sträckte sig
efter den och lyfte litet på kolven. Den satt, som
hon väntat, mycket löst — Dicks vanliga sätt. Hur
längesedan det var den begagnades, kunde man vara
säker på att han aldrig lät en revolver rosta fast i sitt
hölster.
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
