Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Graham skakade på huvudet åt kinesen och
skrattade åt irländaren. »Mig kan ni inte dricka under
bordet, Terrence. Jag har inte glömt vad ni gjorde
med O’ Hay.»
»Det var en olyckshändelse, det ber jag er vara
övertygad om», lydde svaret. »Det påstås att när
man inte känner sig riktigt disponerad verkar
spriten på en som ett klubbslag.»
»Och ni själv —?» frågade Graham.
»Har aldrig blivit träffad av ett klubbslag. Tag är
en man med ovanligt få erfarenheter.»
»Men vad var det du sade om mrs Förrest, Terrence?»
frågade Leo i bedjande ton. »Det lät som om det artade
sig till något vackert.»
»Hur skulle annat kunna vara möjligt?» sade
Terrence förebrående. »Som sagt, hon har något av fågel
inte den lilla hoppiga, knyckiga sorten, inte heller
den sliskiga, sentimentala duvan, utan en lustig fågel,
som de vilda kanariefåglarna ni ser bada i fontänen,
som alltid kvittra och sjunga, stänka vatten i solskenet
och med sina små guldhjärtan glödande i sitt muntra
bröst. Sådan är Lilla damen. Jag har studerat henne
noga.
»Allting på jorden och under jorden och i rymden
bidrar till hennes dagars lidelsefulla lycka — den
vilda myrtens trotsiga purpur, då den inte har
rättighet till något mer än blekt gråviolett, en enda röd
ros som gungar för vinden, en idealisk Duchesse-ros
som spricker ut på busken i solskenet — »skär som
daggen, Terrence», sade hon en gång till mig, »och
skapad som en kyss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
