Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oskyldig ut än han då han mätte Froelig och
Mar-tinez mot dörren för att avgöra tvisten om
vilkendera av dem som var längst.
»Raka i knäna, huvudet bakåt», kommenderade
Dick.
Och då deras huvud rörde vid dörren kom en
smattrande trumvirvel från andra sidan, så att det kändes
som om den hamrat dem rätt i skulten. Dörren sprang
upp, och där såg man Ernestine stå med en
gong-gonghammare i vardera handen.
Men en högklackad sidensko i handen låg Dick
tillsammans med Terrence under ett lakan och lärde
honom leken: »Broder Buff, jag är buffad» till de
andras skallande munterhet, då Masons och Watsons
och hela deras Wickenbergfölje uppträdde på
skådeplatsen.
Dick yrkade nu på att alla dessa nykomna unga
herrar skulle få välkomstkyssen. Men under sorlet,
då ett dussin personer utbytte hälsningar med ett nytt
dussin, undgick honom ej Lottie Masons yttrande:
ȁ, god afton, mr Graham, jag trodde att ni hade
rest.»
Och Dick, som midt i virrvarret av gäster bibehöll
sitt uppsluppna sätt, väntade på den skarpa
granskning som kvinnorna låta varandra undergå. Strax
därefter såg han Lottie Mason kasta en sådan vasst
forskande förstulen blick på Paula, då denna råkade
komma midtför Graham och sade något till honom.
Inte än, tänkte Dick. Lottie visste ingenting. Men
hennes misstanke var mogen, och ingenting, det var
han övertygad om, skulle under dessa omständigheter
glädja hennes kvinnohjärta mera än att upptäcka att
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
