- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
341

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Glödande av iver stod han och såg sin hustru och
Graham sluta dansen, medan han visste att Lottie
som stod bredvid honom och betraktade honom
förstulet, fick sina misstankar stillade.

Dansen blev allmän, och som det var en varm kväll
slogos dörrarna till pation upp -på vid gavel. Än det
ena än det andra paret dansade ut i de långa
mån-belysta arkaderna, och till sist gjorde alla det.

»En sådan pojke han är!» sade Paula till Graham,
medan de hörde hur han för alla och envar prisade
sin nya nattkameras ypperliga egenskaper. »Ni
hörde vid bordet hur Aaron klandrade och Terrence
försvarade hans tvärsäkerhet. Han har aldrig varit utsatt
för något förskräckligt i sitt liv. Han har aldrig
blivit försmådd. Hans säkerhet har alltid visat sig
berättigad. Som Terrence sade, den har alltid givit
valuta. Han vet, han vet, och ändå är han så säker
på sig själv och på mig.»

Då Graham nu blev indragen i dansen av miss
Maxwell, fortsatte Paula sin tankegång för sig själv.
Dick led inte så mycket, när allt kom omkring. Och
det borde hon ha väntat sig. Han var en kallblodig
filosof. Han skulle ta förlusten av henne lika lugnt
som förlusten av Mountain Lad, som han tagit Jeremv
ßraxtons död och Harvestgruvornas sättande under
vatten. Det var svårt, smålog hon för sig själv,
upptänd som hon var av kärleken till Graham, att vara
gift med en stoiker som ej skulle lyfta en hand för
att hålla henne kvar. Och hon insåg åter att en del
av Grahams lockelse för henne var att han var så
mänsklig, så eldig. Där möttes de. Ej ens under de
exalterade dagar, då de först träffades i Paris, hade

341

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free