Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forrestsläkten?» mumlade han, i det han torkade sig
i ansiktet, ännu sittande på golvet och stödd mot
pelaren. Hans hand darrade och han kände kväljningar
av en invärtes skälvning som ännu fortfor.
Det var icke som om Graham hade kysst henne,
tänkte han. Det var Paula som hade kysst Graham.
Detta var kärlek, passion. Han hade sett det, och
då han åter såg det för sina ögon kände han sitt hjärta
svälla och fick åter samma förnimmelse av kvävning.
Med en våldsam viljeansträngning blev han herre över
sig själv och reste sig.
»Vid Gud, det kom upp i min mun och jag tuggade
det», mumlade han. »Jag tuggade det.»
Han gick över pation, gjorde en omväg och steg
ganska käckt in i det upplysta rummet, oberedd på
det mottagande han fick.
»Har du sett ett spöke?» frågade Lute.
»Är du sjuk? — Vad står på?» lydde andra frågor.
»Vad som står på?» upprepade han.
»Ditt ansikte — så det ser ut! — sade Ernestine.
»Någonting har händt. Vad är det?»
Och medan han återtog fattningen uppfångade han
Lottie Masons hastiga blick på Graham och Paula
och lade märke till att Ernestine hade observerat
Lotties blick och dragit sina slutsatser därav.
»Ja», narrades han. »Dåliga nyheter. Fick nyss
veta det. Jeremy Braxton är död. Mördad.
Mexikanarna anföllo honom medan han var pà väg att
fly till Arizona.»
»Å, Jeremy, en sådan präktig människa som han
var», sade Terrence och fattade Dicks arm. »Kom
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
