Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kuguarer!» utbrast Paula.
»Minst två. De ha drivit hit ner norrifrån»,
förklarade han för Graham. »Det göra de ibland. Vi
dödade tre för fem år sedan. Moss och Hartley ska
vara före där med hundarna. De ha spårat två av
djuren. Vad säga ni alla om att vara med? Vi
kunna ge oss av strax efter lunchen.»
»Får jag Mollie?» frågade Lute.
»Och du kan rida Altadena», sade Paula till
Ernestine.
Man bestämde sig hastigt för hästar, Froelig och
Martinez ville vara med, men kunde varken lova för
att skjuta bra eller rida bra.
Alla gingo de ut för att se Wickenbergarnas avfärd,
och sedan bilerna rullat bort stodo de kvar och
träffade överenskommelse för jakten.
»Godnatt, allesammans», sade Dick då de satte sig
i rörelse för att gå in. »Jag skall gå och se om den
sjuka Aldén Bessie, innan jag går och lägger mig.
Hennessy sitter uppe hos henne. Kom ihåg, flickor,
att ni komma ridklädda till lunchen, och ve och
förbannelse över den som kommer för sent.»
Fotheringtonprinsessans gamla mor var illa däran,
men Dick skulle ej ha gått och sett om henne så sent,
om han inte velat vara för sig själv och inte kunde
förmå sig att råka bli ensam ett ögonblick med Paula
så snart efter vad han hade sett i pation.
Lätta steg på sanden kommo honom att vända på
huvudet. Ernestine kom fram till honom och tog
hans arm.
»Stackars gamle Aldén Bessie», sade hon. »Jag
tyckte att jag skulle gå med.»
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
