Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTIONDE KAPITLET.
På vägen tillbaka från det sjuka stoet stannade
Diek en gång för att lyssna på hur oroligt Mountain
Lad och hans kamrater stampade inne i stallet.
Genom den lugna luften, någonstädes ifrån bergen,
hördes ett ensamt betande djurs bjällra klinga. En liten
bris fläktade plötsligt ljumt och balsamiskt emot
honom. Hela natten doftade av mognande säd och
vissnande gräs. Hingstarna stampade återigen, och med
ett djupt andetag och den reflexionen att han aldrig
hade älskat allt detta så högt som nu, såg Dick upp
och följde med ögonen horisonten, där bergstopparna
stängde för stjärnhimlen.
»Nej, Cato», tänkte han, »man kan inte ge dig rätt.
Man går inte ifrån livet som från ett värdshus.
Man går ifrån det som från ett hem, det enda hem
man någonsin får. Man går... ingen vart. Det är
godnatt. Döden ... och mörkret.»
Han ämnade gå, men åter hejdades han av hästarna,
och bjällran i berget klingade. Han drog djupt in
den balsamiska luften genom näsborrarna och älskade
den och älskade det vackra land för vilket han gjorde
upp planer.
»Jr j blickade in i tiden men såg ingen av de mina
där», citerade han och lade sedan småleende till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0359.html
