Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat citat: »Hon födde mig nio stora söner... de
andra nio voro döttrar.»
Då han kom tillbaka till huset, gick han ej in
genast, utan stod en stund och betraktade dess stora linjer.
Då han kom in, gick han ej heller genast upp till
sig. I stället vandrade han genom de tysta rummen,
över gårdar och inåt svagt upplysta hallar. Hans
sinnesstämmning var som om han stod i begrepp att
anträda en resa. Han tände båglamporna i Paulas
sagopatio, och sittande i en romersk marmorstol rökte
han ut en cigarrett medan han gjorde upp sina planer.
A, han skulle göra det riktigt fint. Han kunde
arrangera en olyckshändelse under jakten som skulle
föra alla människor bakom ljuset. Han skulle bli
man för att allt gick ihop. I morgon skulle det ske,
i skogarna ovanför Sycamore Creek. Farfar Jonathan
Förrest, den stränge puritanen, hade dött av en
olyckshändelse på jakt. För första gången tvivlade Dick
på denna olyckshändelse. Nå, om det inte varit en
olyckshändelse hade gubben gjort det bra. Det hade
aldrig antydts i familjen att det varit annat än ett
vådaskott.
Med handen på strömbrytaren för att släcka dröjde
Dick ett ögonblick för att kasta en sista blick på
marmorbarnen som lekte i fontänen och bland rosorna.
»Farväl så länge, småttingar», sade han dämpat
till dem. »Jag har inga andra barn än er.»
Från sovloggian såg han över den stora pation till
Paulas loggia. Där lyste icke. Troligen sov hon.
Han satt på sängkanten med den ena skon uppsnörd,
och småleende åt sin tankspriddhet snörde han den
igen. Vad behövde han sova? Klockan var redan
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
