Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. Jag skall berätta den där historien för dig. Men
först vill jag säga dig hur stolt jag är — stolt över
mig själv. Jag är stolt över att jag älskar. Älskar
— vid min ålder! Det är otroligt, det är underbart.
Och en sådan älskare! En sådan egendomlig,
ovanlig och alltigenom förstklassig älskare! Jag har
faktiskt skrattat alla böcker och ali biologi i ansiktet.
Jag är engiftesman. Jag älskar kvinnan, den enda
kvinnan. Efter att ha ägt henne i tolv år älskar
jag henne vansninigt, å, så härligt vansinnigt.»
Hennes händer förrådde hennes besvikenhet, då hon
gjorde ett lätt, impulsivt försök att dra dem till sig,
men han höll dem fast.
»Jag känner varje svaghet hos henne, och med
ali hennes svaghet och styrka älskar jag henne lika
vansinnigt som jag älskade henne i början, i de
vansinniga ögonblicken jag först träffade henne.»
Hennes känslor gjorde uppror mot det tvång han
pålade dem, och omedvetet började hon rycka och dra
för att komma ifrån honom. Det låg skräck i hennes
ögon. Han visste hur ömtåligt samvetsgrann hon
var, och han anade att hon, ännu med den andres
kyss på sina läppar, var rädd att han skulle ge mera
stormande uttryck åt sina känslor.
»Var inte rädd, du skygga, ljuva, vackra, stolta
lilla fågel. Ser du, jag släpper dig. Jag älskar dig
ju så innerligt, och jag tar hela tiden hänsyn till
dig som till mig själv, mer än till mig själv.»
Han drog bort sin stol från hennes, lutade sig
tillbaka och såg förtroendet växa i hennes ögon.
»Jag skall öppna hela mitt hjärta för dig», fortfor
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
