Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har sett på bössan», sade Graham, »men jag
kan inte se att den var i olag.»
»Det var just därför det inträffade. Det som var
i olag rättade till sig igen då skottet brann av.»
Och medan Dick talade och arrangerade lögnen
så att till och med Graham skulle bli förd bakom
ljuset, förstod han mycket väl hur Paula hade gått till
väga. Då hon sjöng Ziguenarsången nyss hade det
varit hennes farväl till Graham, på samma gån g
avsett att förebygga hans misstankar rörande vad hon
hade i sinnet. Likaså med honom. Hon hade tagit
sitt farväl av honom och hade till sist försäkrat honom
i telefon att hon aldrig i världen skulle äga någon
annan man än honom.
Plan gick ifrån Graham till den bortre ändan av
loggian.
»Hon var modig, hon var modig», mumlade han
för sig själv med darrande läppar. »Stackars tös.
Hon kunde inte välja mellan oss två, och så löste hon
det på det här sättet.»
Tillsammans med Graham gick han in i rummet
för att vänta på doktorn. Graham föreföll orolig,
ville ogärna gå, men kände att han måste.
»Stanna kvar, Evan», sade Dick. »Pion tyckte
mycket om dig, och om hon slår upp ögonen blir hon
glad åt att få se dig.»
Dick och Graham stodo ett stycke ifrån Paula,
medan doktor Robinson gjorde sin undersökning. Då
han reste sig till tecken att han var färdig, såg Dick
frågande på honom. Robinson skakade på huvudet.
»Ingenting att göra», sade han. »Det gäller
timmar, kanske minuter.» Han tvekade och studerade
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
