Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så tvärsäker, jag hade aldrig råkat ut för något
missöde, och se nu vad jag har gjort.»
»Ja, det är en förfärlig olycka», sade Dick
medlidsamt. »Vad var det? Trycket i olag?»
Hon nickade, och åter gled det vemodiga leendet
över hennes läppar i det hon sade skalkaktigt: »A,
Dick, gå och ropa in grannarna och visa dem vad lilla
Paula har gjort.
»Hur allvarsamt är det?» frågade hon. »Var
uppriktig, Rödsky — du känner m i g,» tillade hon efter
en kort paus, då Dick ej svarade.
Han skakade på huvudet.
»Hur länge?» frågade hon.
»Inte länge», lydde hans svar. »Du kan bli hjälpt
när som helst.»
»Du menar —?» Hon kastade en sidoblick på
doktorn och såg sedan åter på Dick, som nickade.
»Det är bara vad jag kunde vänta av dig,
Rödsky», mumlade hon tacksamt. »Men är doktor
Robinson med om det?»
Doktorn steg fram, så att hon kunde se honom, och
nickade.
»Tack, doktor. Och kom ihåg att jag säger till.»
»Har du svåra plågor?» frågade Dick.
Hennes ögon voro vidöppna och modiga, men
hennes läppar skälvde ett ögonblick innan hon svarade:
»Inte mycket... men förfärliga, alldeles förfärliga.
Jag vill inte gärna dras med dem länge. Jag skall
säga till.»
Ännu en gång tillkännagav leendet på hennes
läppar att hon fick ett infall.
»Livet är besynnerligt, högst besynnerligt, inte sant?
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
