Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pusta ut. ty de fnyste, gnäggade, skakade sina manar och spar
kade upp snön.
»Var icke okynnig, Rapp! Stilla, Snapp! Nätt, styr dig! Lätt,
häll dig i skinnet! ropade den som satt i släden. Sen hoppade
han ur och gick fram till fönstret.
Maken till karl hade Vigg aldrig sett. Men sa hade han
dä ej heller sett mycket folk. Det var en liten gubbe, just
lagom för sådane hästar. Hans anlete var fullt af rynkor, och
det länga skägget liknade mossan pà stugutaket. Kläderna voro
ludna frän topp till tä. I ena mungipan satt en snugga; ur den
andra ringlade rök.
God afton, trubbnos!» sade han.
Vigg tog sig om näsan och svarade: God afton.
Är någon hemma? frågade gubben.
Du ser ju, att jag är hemma.
»Ja, det har du rätt i. Jag frågade litet dumt. Men du
har sä mörkt där inne, fast det är julafton.
Jag far både julbrasa och julljus, när mor kommer hem.
E’.tt ljus med tre grenar, du.
Ha, mor Gertrud är icke hemkommen än, och du är
ensam och far vara ensam en god timme till. Ar du icke rädd?
Svensk gosse, svarade Vig;. Det hade han lärt sig säga
af mor Gertrud.
Svensk gosse, sade gubben efter och gnuggade sina bälg
vantar och tog pipan ur mun. Hör du, kurre, vet du hvem jag är?»
>Nej, svarade Vigg, men vet du hvem jag är?
Gubben tog af sig pälsmössan, bugade och sade: Jag
har den äran att tala med Vigg, hedens hugstore kämpe, som
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
