- Project Runeberg -  Lille Viggs äfventyr på julafton /
39

(1895) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Ottilia Adelborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Vet du, Vigg, hviskade julvatten, saken är den, att
prinsessan är sjuk. Hon skall dö, om hon icke kommer snart ur
berget, tv hon längtar att andas himmelens luft och se solens
och stjärnornas guld, och hon har ett löfte, att om hon fär se
himmelen, kan hon ock fä se änglarna och vinna evig sällhet.
Hon tranar och längtar, men ut ur berget kommer hon dock
icke förr än den julafton, dä det godas vägskäl sjunkit till golfvet
och det ondas stigit till taket, men nu ser du, att skålarna stä
sä pass jämnt.

Knappt hade julvätten sagt detta, förr än äfven han
framkallades att aflägga redogörelse. Han hade icke litet att
omtala, och det var godt nästan alltsammans, tv de rön han gjort
sträckte sig blott till juldagarna, och pa den dag, dä minnet
firas af det fattiga barns födelse, som genom godhet och oskuld
är vordet alla tiders konung, pläga ju människorna vara
vänligare mot hvarandra än annars.

Och tussarna lade allt liera gvllene vikter pä vägen, ju
längre vätten skred i sin redogörelse, och det godas vägskäl
vardt märkbart tyngre.

Men Vigg stod som pä nälar, ty han var rädd, att hans
namn skulle nämnas, och han spratt till och vardt röd och
blek, när vätten slutligen uttalade det namnet. Hvad vätten
sade om Vigg och ullstrumporna, det vill jag för hans skull icke
upprepa, men kan ej förtiga, att en af tussarna lade i det ondas
vägskäl den stora gröna padda, som Vigg förut sett i remnan,
och hon vog mycket. Och allas ögon, utom den snälle vältens,
som tittade ät annat hall, fästes pä Vigg, konungens,
konungadotterns, tussarnas, dvärgarnas, tomtarnas, och allas ögon voro

«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 18 09:55:17 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lillevigg/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free