- Project Runeberg -  Lille Viggs äfventyr på julafton /
40

(1895) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Ottilia Adelborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

antingen sà stränga eller så sorgsna, men synnerligen
konungadotterns voro så milda och lidande, att Vigg förde båda hän
derna till anletet och ej kunde se upp.

Julvätten omtalade nu, huru den fattiga mor Gertrud pä
heden tagit upp den fader- och moderlöse lille Vigg, huru hon
flätade mattor och band kvastar och sålde till landthandlaren i
bvn, för att skaffa födan åt honom, huru hon sydde och lagade
hans kläder, huru hon arbetade med lust och kärlek och bar
försakelser för hans skull och huru hon gladdes åt hans friska
Ivnne och modiga hjärta och blomstrande kinder och trofasta
ögon och gärna förlät hans pojkstreck ja. hon bad till Gud
för honom hvar kväll, innan hon somnade, och i dag pä
morgonen hade hon i den smällkalle vintern gått långt bort till
byn, endast för att kunna glädja honom på aftonen med gren
ljus och annat smått.

Och medan vätten talade så, lade tussarna tunga gyllene
vikter i det godas vågskal, och den fula gröna paddan hoppade
ned och försvann i remnan, och den vånå konungadotterns ögon
fuktades, och Vigg snvftade högt.

Ja, han snyftade till och med i sömnen, dä bergkungens
sal med allt hvad däri fanns var borta, och Vigg låg i sängen
inne i stugan pa heden, där julvätten efter fullbordad resa sagt
honom god natt. fast Vigg da var sa sömnig, att han icke hörde
det. Den klaraste julbrasa sprakade i spiseln, då han vaknade,
och öfver honom lutade sig mor Gertrud, som sade:

Stackars lille Vigg, som fått vara så länge ensam här i
mörkret! Jag kunde icke komma förr, ty vägen är läng. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 18 09:55:17 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lillevigg/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free